9/11

This broken city sky
Like butane on my skin
Stolen from my eyes
Hello angel
Tell me, where are you
Tell me where we go from here

De flesta minns var de var för exakt 10 år sedan, jag var i USA. Jag bodde i Maryland och vi fick åka hem den dagen från skolan. Det var en sorgsen dag. 4 timmar med bil, så långt är det ifrån Maryland till Manhattan. Självklart fanns de ju de som hade anhöriga i New York och det var en sorgsen stämning över det hela. Våran klass skrev brev åt brandkåren som offrade sina liv för att stoppa bränderna i husen runtomkring, de jobbade dag och natt.
Några veckor senare var vi på semester till NYC och besökte ruinerna. Polisen fanns där och man fick inte lämna och stå, man fick bara gå förbi. Det var dammigt och massvis med folk. Året därpå var jag med min Farmor och Farfar till NYC och såg på kransarna som ännu hängde kvar, folk hade inte glömt bort det ännu.
För några veckor sedan besökte vår softlanding grupp i New York Ground Zero, mycket har förändrats. De försöker bygga upp husen runtomkring och vi besökte minnesstället för de amex anställda som dog. Det var rätt sorgset.
Men ingen har glömt det, 10 år har gått och om 10 år kommer vi ännu minnas. Om 10 år kommer jag antagligen vara ledsen och gråta lite som jag gjort varenda år. MCR bildades bara för 9/11 skull för er som vill veta. Kärlek till dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0